Om psykoterapin

Den jagstrukturerande psykoterapimetoden är baserad på klinisk erfarenhet och djup förståelse av människor med psykoser och personlighetsstörningar. Metodens styrka är dess tydliga teoretiska förankring i psykoanalytisk teori och modern språkvetenskap samt dess systematiska beskrivning av den psykoterapeutiska processen från terapins början till dess avslutning. Metoden är "kostnadseffektiv" eftersom den tar relativt kort tid i anspråk.

Metoden bygger på Jacques Lacans utveckling av den psykoanalytiska teorin, där han har integrerat psykoanalytisk teori med modern språkvetenskap. Lacan utgår ifrån att det omedvetna är strukturerat som ett språk och därför kan människans ursprung ses som en text som kan förstås. Lacans precisering av den psykoanalytiska teorin har givit en mera distinkt förståelse av både jagets och psykosens struktur. Det tydliggör också varför neurosterapins metod inte är verksam vid icke-neurotiska tillstånd.

Till stora delar är utvecklingspsykologin ett sätt att beskriva människans väg in i språksystemet. Om inte denna väg fullföljs uppstår störningar i personlighetsutvecklingen. Lacans begrepp Fadersnamnet är centralt i teoribildningen. Fadersnamnet etablerar den metaforiska dimensionen i språket och ger människan en själreflekterande form för sin existens. Den språkliga utvecklingen är därför det centrala i den jagstrukturerande psykoterapin. Klienten skall under terapin kunna utveckla ett språk som är meningsbärande och som gör att han/hon kan föra sin egen talan och därmed kunna utvecklas till en ansvarig människa med initiativförmåga.

Den grekiska myten om Ariadne med den röda tråden kan ge en bild över den jagstrukturerande psykoterapins uppläggning. Psykoterapeuten har en aktiv roll i psykoterapin. Genom att skapa en "röd tråd" i klientens livshistoria sammanfogas delarna/bilderna till en meningsfull helhet där historien ska bli till en berättelse.

Målsättningen i psykoterapin är att utveckla klientens personlighet, huvudsakligen förmågan att tänka och tala. Psykoterapeuten använder en icke-polariserande samtalsstil, vilken främjar samsyn, öppnar vägar till dialog och gör att motsättningar undviks. Genom det psykoterapeutiska arbetet utvecklar klienten sitt språk från ett konkret till ett strukturellt symboliskt.

När klienten kan identifiera sig med sin egen historia och identiteten får en historisk förankring, öppnas ett framtidsperspektiv. Klienten kan då ha förväntningar på morgondagen, investera i och planera för sin framtid. När klienten kan se sig själv i kontrast mot det förgångna, och därigenom komma till insikt om sin individualitet, ökar klientens autonomi/självständighet och egna önskemål uppstår.